Svensk ordbok 2009, webbversion

skick`a sig verb skickade skickat skick·ar1upp­föra sig (väl) ngt åld.psykol.han förstod att skicka sig som en riktig herre­manskicka sig (som ngn)sedan 1470-taletGamla eller Eriks-Krönikanfornsv. skikka sik 2an­passa sig psykol.skicka sig efter om­ständigheternaskicka sig (efter ngt)sedan 15413vara passande ngt åld.Nolldet skickar sig inte att du har mössan på i kyrkanskicka sigsedan 1541Subst.:skick (till 1 + 3)